Prolog

Okej. Jag skapade en blogg. Mycket för att om jag någon gång ska hålla igång en blogg, så är det troligast att det funkar i två veckor.

Plus att det blir så mycket tankar som stannar upp och tappar farten när man inte får uttrycka dem.

Bakgrunden till den här bloggen är inget koncept, inget Morgan Spurlock-projekt, utan en ordination. Jag har gått omkring med laryngit (stämbandsinflammation, en rockstjärnesjukdom) i över två månader nu och det började de facto göra ont när jag pratade. Kroppen sa till mig att hålla tyst och det gjorde doktorn också. I två veckor!

Jag hade en förkylning och var hes och misskötte mig väl antar jag så att rösten blev mer och mer uppfuckad. Just nu är jag orolig att den aldrig kommer tillbaka till sin vackra, mörka klang. Jag kanske kommer att låta som en sån där tant som har rökt för mycket och pratar helt utan ton. Konstigt nog är det ofta kvinnor som får det, eller har jag fel?

Nåväl. Here goes nothing.