Den här dagen får nog sammanfattas som ganska tung. Jag ska försöka att inte tycka för synd om mig själv, men jag är frustrerad.
Likt myten om att katter dras till kattallergiker så tycks det mig att jag springer in i vänner och bekanta så fort jag kommer utanför dörren. Myten består förstås i att man bara tänker på det mycket mer och förstorar det. Men ändå, jag tror att jag har råkat på typ tio pers jag känner den här veckan utan förvarning. Det kanske är våren i Majorna.
Jag har hunnit gå ungefär tjugo meter utanför dörren innan jag stöter på Jonas med familj. Jag är imponerad över hur snabbt han förstår mitt dilemma. Jag gör honom sällskap ett kvarter och lämnas sedan över till Henrik som också råkar vara utplacerad på min gata. Vi står och pratar några minuter, envägskommunikation som vanligt och jag tror det är jobbigt även för honom att hålla uppe något slags engagemang, trots att han är min bäste vän.
Innan dess har vi hunnit med en hel massa. Morgonen och förmiddagen kan vi lämna därhän, det räcker med att säga att den innehåller en massa barngråt och en del oro. Oj vad svårt det är att vara en bra pappa när man bara kan säga "Pssst" (ungefär "Kom hit" - funkar bara ibland), "Pschh" (som jag nu har börjat använda som "Nej" eller "Ajaj" tillsammans med ajaj-fingret men det har inte landat hos nån annan - helt förståeligt) och "Schh" (som jag har hört är det enda ordet/fonemet som är helt universellt, dvs det sägs över hela världen med samma betydelse, lugnande/tystande - det är väl därför det funkar jättebra). Ljuden är ju dessutom för lika, jag kan själv inte hålla isär dem.
I och med att det är dagen före min frus födelsedag så kommer svärfar och svåger och svägerska eller vad det nu blir, säkert nåt som börjar med sv, på någon slags äpplekaka-lunch. De är trevliga och har med sig fina presenter och jag HADE haft det trevligt jag också, i stället blir jag trött av att vara så passiv i konversationen.
Detta blir ett tema för dagen (vi ska även senare hem till hennes faster och ännu mer släkt), att jag nästan har en utomkroppslig upplevelse av tillställningarna, där jag bara ser mig själv sitta helt tyst och med knapp nöd följa med i vad som händer i rummet. Jag har alltid undrat varför "dumb" på engelska betyder både "dum" och "stum" (och tyckt att det är lite diskriminerande) men idag blir det fullständigt logiskt för mig. Jag blir fumlig och har svårt att ta emot instruktioner. Någon gång hemma hos faster försöker jag skämta men eftersom min humor inte alltid är helt självklar (lite prestigeladdat för mig) så går det inte fram och jag kan ju inte förklara, blir lite nervös och välter en hushållspappersrulle i stället.
Någon sa att jag är "sparsmakad med orden" och det kan nog stämma ganska väl i såna här sammanhang, men detta är ju LÖJLIGT! Ingen som har inlett ett samtal med mig idag (och gud ska veta att många har försökt) har orkat hålla uppe det i mer än några sekunder. Jag känner mest medlidande och ett slags ödmjukhet för att folk försöker, men det kraschar direkt efter första repliken.
Dessutom försöker jag "prata" med min fru på kvällen. Den här gången är det text to speech online-killen Oskar (kolla in den satans braten här: http://www.oddcast.com/home/demos/tts/tts_example.php?sitepal) som står för medlandet, och det blir parodiskt. Dels så vill jag reda ut lite saker som uppstod under dagen för att jag inte kunde förmedla vad jag ville säga, och dels så vill hon ha mitt stöd i en fråga. Det förstnämnda försöker jag inte ens. Det andra leder till missförstånd. Inte ens jag förstår Oskar för hans betoning gör att mina ord får en annan innebörd; jag blir förbannad på honom till slut men han är ett bättre verktyg pga att jag skriver snabbare på tangentbord. Det ordnar sig och jag tror jag lyckas säga det hon behöver höra. Vid ett tillfälle säger jag bara "du vet vad jag menar" och det vet hon ju.
I övrigt har jag en gång visslat på min fru, som en hund, och på så sätt fått in henne i det rummet jag befann mig i. Lite komiskt.
Jag behövde visst skriva av mig. Nu måste jag VERKLIGEN gå och lägga mig, för min frus födelsedag har redan börjat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar